Ja, det var som jag misstänkte. Han lät det rinna ut i sanden. Men varför kunde han inte sagt det? Det ska väl inte jag beöva fråga om? Tycker han kunde tänkt sig lite mer för med tanke på att vi är i samma umgängeskrets och kommer att träffas. Och för min del kommer det att kännas jävligt konstigt. Jag har försökt att inte låta mina känslor för honom skena iväg. Men jag kan ju inte förneka att jag har lite känslor för honom. Inte så att jag är upp över öronen förälskad, men ändå. Tar hellre ett ärligt svar från första början. Så fegt att inte våga säga vad man känner. Trodde faktiskt inte det om honom. Med tanke på hur mycket vi pratat om sådana saker och han borde veta vart jag står och vad jag tycker...
Nu vill jag träffa en bra kille. En som bryr sig och älskar mig trots mina fel o brister. Hade en sån i många år, men fattade inte det då. Tyvärr!!!
